Något trasigt

Han har inte hunnit mer än innanför dörren.
- Var har du varit ? rösten hugger som en ilsken kobra.
Slamret av kastruller på spisen låter som när en galen trummis slår på tomma oljefat. Han låtsas inte han hör och sätter mjukt ner den himmelsfärgade barnstolen.
- Ssssccchhhh hon sover, viskar Ronald.
- Det skiter jag i !! Var har du varit ?? Klockan är över sex och hon skulle ätit för en timme sedan.
Beatrices röda hårburr sticker ut från köket. Blicken är iskall. Han tror inte han sett henne så här arg förut. Utan att ta notis om hennes ilska hänger han upp ytterrocken och placerar skorna på avsedd plats i skohyllan.
- Jamen hon sover ju. Hon kan väl inte äta när hon sover ? förklarar Ronald.
- Var inte dum nu. Barn äter på fasta tider. Dessutom är mina bröst sprängfyllda.
För att understryka sitt påstående lyfter upp dem som de var nyinköpta meloner. Med en snurr på klacken vänder hon sig in mot köket igen.
- Du har inte svarat mig. Var har ni varit ? rösten kyler fortfarande.
- Ute på en biltur, svarar Ronald diplomatiskt. Han antar att det inte är läge att berätta att han varit inne på kontoret.

Genomgången av hur långt utredningarna hade kommit var inte mycket att hänga i granen. I stort sett konstaterade man bara att Bosniern Mikhail Milosevic hade blivit skjuten av ett grovkalibrigt vapen. Inga fingeravtryck hittades. Inga andra bevis om förövaren kunde fastställas. Ronald fick lämna lite specialistkunskaper om Millos bakgrund och hur hans ställning var i den undre världen. Man beslutade att kontakta ägaren till företaget där kroppen hittades och begära husrannsakan i alla anslutande byggnader, samt hemma hos Milosevic.
Angående det andra dödsfallet konstaterades bara att kroppen skickats för obduktion och att Klas, utredningschefen, skulle försöka få reda på vilket ärende Johan Sigurdsson jobbade med på Ekobrott, samt att man skulle höra personalen på hotellet.
Ronald hade blivit kvar på sitt rum. Funderat. Försökt förstå. Vänt och vridit på eventuella utrednings möjligheter. Linnea hade klarat sig utmärkt hos damerna i receptionen. Tiden hade flugit. Inte förrän Kronblom stack in huvudet och sa:
Är inte du pappaledig? Vaknade han ur sina funderingar och kom ihåg Linnea.

- Gör inte om det någon mer gång bara. Lillan skall ha mat så snart jag kommer hem, ropar Beatrice.
Ronald kom tillbaka till verkligheten.
- Jamen hon verkar klara sig alldeles utmärkt, replikerar han.
Men det skulle han aldrig ha gjort. Beatrice säger man inte emot. En tallrik förvandlas till ett flygande tefat som passerar honom strax ovanför huvudet när han ställer sig i köksdörren. Tefatets utflykt blir inte långvarig då det kraschar i badrumsdörren. Söndertrasade hamnar porslinsbitarna utspridda över större delen av golvet. Som en ilsken humla tränger hon sig förbi honom och rycker tag i barnstolen. Linnea vaknar. Tittar upp och fattar att något är fel och började tjuta som en stucken gris. Beatrice fortsätter in i barnrummet.
- Så bra då, säger Ronald. Vänder sig mot dörren med tom blick. Tar på sig sina skor med skohornet och tar ytterrocken på armen.
- Jag åker hem till mig ett tag, avslutar han samtidigt som han stänger dörren bakom sig.
”Det är något som är trasigt i vårt förhållande” konstaterar han medan han beundrar vinterkvällens stjärnor i den blänkande billacken.