Han hade berättat allt. Allt från den där kvällen då allt gick fel. All från dagen de trodde de var osårbara. Han hade bara suttit där vid köksbordet och allt hade bara runnit ur honom. Allt om den där ödesdigra påskaftonen.
Hur han och Alexander (Acke), uppspeedade och modiga av kokainet, hade gått in genom entrén på hotell Avalon med fullpackade ryggsäckar. På något sett hade Acke fått reda på att det skulle vara ett illegalt pokerspel på gång i sviten på hotellet. Bara cash på bordet, hade han beskrivit det.
Kristian sa hur han mutat nightmanagern i repan att titta åt ett annat håll när de kom. Han hade beskrivit hur de i hissens trånga utrymme maskerat sig i oljestänkta mekar-overaller och rånarluvor.
- Du måste förstå, hade han förklarat för Maja. Jag behövde pengar till ett nytt parti av det vita pulvret som är mitt levebröd och Acke behövde pengar till sitt egna missbruk. Vi var desperata och beredda att göra vad som helst. Du måste begripa vår vardag. Hade vi haft någon aning hade vi aldrig gått in. Väl upp på översta våningen berättade han hur de smög längs väggarna mot sviten. Nervösa över att en vanlig hotellgäst skulle öppna dörren på väg ut i Göteborgs natten.
Framme vid sista kröken innan Sviten hade de tagit fram varsitt avsågat hagelgevär ur sina trunkar. Vid ingången hade det stått en vaktgorilla.
- Redan då borde vi fattat misstankar, erkände Kristian. Men det var försent att ångra sig, försent att vända. Acke som var mer speedad och desperat än jag nockade mannen med gevärskolven.
Maja hade nickat. Hade försökt förstå. Hon avbröt honom i berättandet ibland med frågor om vad Acke gjorde då och vad han sa vid olika tillfällen.
Väl inne i den stora lyxsviten tog vi oss snabbt fram till vardagsrummet. Viftade stolt med våra stora puffror. NER PÅ GOLVET. INGEN RÖR SIG. skrek vi. När en man överraskande kom ut från toaletten verkade Acke tveka ett ögonblick. Till synes överraskad. Mannen såg ut som han kände igen Acke på ögonen. LIGG, hade Acke grymtat.
- Just det där fattade jag aldrig riktigt, förklarade Kristian vidare. Vad som hade hänt mellan Acke och den där korrumperade snuten.
Kristian förmedlade euforin de kände när de roffade ner högarna med pengar i sina bagar. Måste varit minst tvåhundratusen. När vi var nästan klara hörde vi dörren öppnas. Tydligen hade den nedslagna vakten vaknat. När han kommer runt hörnet med sin pistol i högsta hugg avfyrar Acke sitt hagelgevär. Mannen blir som ett frimärke på väggen. Ett blodigt frimärke.
- Jag minns inte hur vi lyckades ta oss ut eller om någon såg oss. Allt därefter var som ett töcken. Utanför hotellet vek vi av åt olika håll. Där efter såg jag aldrig Acke igen.
Efter att han berättat klart lyfte han sin blick och ser rakt in i Majas tårfyllda ögon.
- Det förklarar mycket, hade hon snyftande fått fram. Men när vi nu är inne i sanningens ögonblick så måste jag erkänna att jag tittat i din mobil och jag måste fråga dig. Varför är Johan Sigurdsson med i din adressbok ?
Kristian höjer ögonbrynen av förvåning.
- Det är ju den där korrumperade, spelgalna snuten.
Hur visste du att det var honom Acke hade känt igen?
3 kommentarer:
Nu är det spännande!
Har väntat i två dagar nu på nästa inlägg ;-)
Va !
Och jag som inte trodde det var någon som läste :)
Fortsättning kommer.
För din skull Jenny ;)
Det låter bra :)
Skicka en kommentar