Plantering

Ljuset från takarmaturen blänker i hans hårbotten. Hans tunna hår lyckas inte absorbera lysrörets hårda, kalla sken. Man kan ana en svettpärla som håller på att formas mitt på huvudet. Den nyligen inköpta stenströmsskjortan stramar över magen. En hårig navel syns genom glipan strax ovanför det bruna läderskärpet. Stolens fjädring knarrar när han lutar sig bakåt och placerar händerna bakom huvudet. Kostymbyxorna klibbar mot stolens läderyta. Blicken är fastnaglad på mannen som sitter i besöksstolen.

- Trevligt kontor du har. säger besökaren samtidigt som han beundrar Lasse Åbergs littografierna och drar skorna längs den persiska mattan.
- Visst, svarar han. Vad letar ni efter ? Jag driver en helt legitim verksamhet här. Försöker försörja min familj, sköter min bokföring och betalar mina skatter som jag skall.
- Så är det säkert Dragan. Som du ser är beslutet om husrannsakan helt i sin ordning. Vi vill bara se oss omkring lite.
Dragans blick skiftar från den gråa mannen till det vita pappret som ligger på mahognyytan framför honom. Visst var handlingen riktig, men Dragan visste att polisen inte gör en husrannsakan utan orsak. Vad som kunde vara orsaken gjorde honom nervös. Han fick uppbåda hela sin viljestyrka för att inte visa nervositeten utåt.

Han hade inte haft påhälsning eller inte ens kontakt med polisen på de senaste tio åren. Hans företagsförmedlingsverksamhet hade varit den perfekta täckmanteln för hans egentliga operationer. Polisen hade betalats för att ignorera honom och av hans illegala verksamhet fanns det inte ett spår av på kontoret. Inte ens kontorstjejerna i rummen utanför visste vad han egentligen håll på med.

Polisen som satt framför honom och de tre som rotade omkring utanför hade han känt igen men de fanns inte med på hans mutlista. Polisens lugna uppsyn spädde på hans oro.

- Kronblom, ropade en av uniformerna utifrån kontorslandskapet. Du får nog komma och kolla på det här. Kronblom log och nickade mot Dragan.
- Du får ursäkta mig, sa han samtidigt som han reste sig ur besöksstolen.
Dragan följde efter honom på två stegs avstånd. Toalettdörren längst bort mot ingången var öppen och den polisen som kallat på Kronblom stod utanför och vinkade åt dem. Väl framme vid toaletten kikade Dragan över kommissariens axel. Sittande på toalettstolen syns ytterligare en uniformsklädd polis. Dragan läste "Andersson" på namnbrickan. Andersson höll en gul blyertspenna mellan tummen och pekfingret. På pennan hängde en gigantisk magnum-revolver.
- Titta vad jag hittade under alla slängda pappershandukar, säger polisen som heter Andersson, triumferande och lyfter pennan ännu högre mot dörröppningen.
Kronblom ser över axeln mot Dragan.
- Hur förklarar vi det här då?

Dragan drar högerhandens fingrar genom sitt tunna, mörka hår.
"Den satans negerjäveln. Satans helvete Rizz" hinner Dragan tänka. "Han måste planterat den där igår när han var här och berättade att han var klar med uppdraget."

Men högt säger han:
- Jag har ingen aning vad den den där kommer ifrån.
Dragan vet att det alltid är bäst att neka till allt.
- och jag säger inget mer utan min advokats närvaro, fortsätter han.
"Han skall fanimej få betala. Synd bara att vi hann släppa hans familj" tänker han medan poliserna sätter på handfängsel för att ta honom till stationen.