Något modigt

Han tyckte han var modig. Att ta hand om en unge på tre månader. Han skulle kanske kalla det sitt barn, eftersom det var hans eget kött och blod. Kanske inte till hundra procent, men väl till hälften.

Han satt och höll i sängspjälorna och kikade in på det sovande lilla knytet. Flickebarnet låg på rygg med armarna utsträckta i total harmoni. Näsan snusade i takt med höjningarna av bröstkorgen. Den rödblommiga pyjamasen satt åt något. Stramade över naveln. Man kunde se det skära, sköra skinnet under knapphålen. Snart skulle hon ha vuxit ur den. Då skulle den röda, i storleken större, komma till pass. Den låg och väntade i byrån vid sängens fotända. Redan inköpt.
”Undrar vad de tänker? De där små” funderade Ronald. "Känner de något?"

Han var fascinerad över de känslor han kände för sin avkomma, trots att han egentligen inte velat ha henne. Han var lycklig när det bara var hon och han. När han fick göra som han ville. Han kände sig nästan lite stolt av att bara våga byta blöjor på något så ömtåligt.

Han hade varit sen från Fyrverkeriföretaget. Det hade tagit en evighet att forcera hänglåset. Han hade fått tillkalla förstärkning. Ändå hade han inte stannat kvar hela tiden. Bara konstaterat vem det var som låg på marken och sedan överlåtit resten åt de andra utredarna.
Naturligtvis hade dottern gallskrikit när han väl kommit hem. Beatrice hade varit sur och stressad. På något sätt känner de små på sig när något är fel.
Hem och hem förresten. De hade flyttat ihop i hennes hus i Kungälv för barnets skull. Skulle testa om det funkade. Han hade sin trea kvar på Arkivgatan. Hans egentliga hem. Med alla minnen.

När han slutligen fått henne att sova, hade han ringt in till Centralen. Till Ingela. Kollat om de hade hittat något intressant. Han hade ju känt igen Millo, en smågangster vars liv inte hade kunnat sluta på så många andra sätt än med en kula genom kroppen. Men det som fick honom att fundera var det andra dödsfallet. En Polis. Ingen han kände i och för sig. Skrivbordspoliser, brukade de kalla dem som jobbade på Ekoroteln. Använde skrivmaskin, istället för batong.
Johan Sigurdsson hade han hetat. Undrar hur han hamnat där uppe på taket ?

Genomgången skulle vara kl 13.
"Undrar om man får ta med sig barn till jobbet?" tänker han samtidigt som han packar skötväskan.