Helt plötsligt är man fast. Förstår varför det kallas webben. Som en liten insekt som fastnat i spindelns nät, så kan fastnar jag i det stora nätet. Jag sätter på datorn och loggar in och helt plötsligt har en timme gått, inget vettigt har blivit gjort.
Jag förstå hur den infångade insekten sprattlar med benen och viftar med vingarna för att komma loss. Ju mer insekten viftar ju mer sitter den fast. Själv försöker man göra något av det man tänkt sig, skriva en sida eller bli inspirerad, men inte då. Man surfar från den ena oviktiga sidan till den andra. Alltid hittar hjärnan nya orsaker. Oviktigt, oprioriterat, onödigt.
Nej nu vill jag slå mig ur mitt nät och göra det jag ska. Det största hindret för det är jag själv. Kan jag byta ut mig själv. Är det någon som är intresserad?
"Bättre begagnad 47 åring, inga synliga defekter, men behöver lära sig disciplin, bra pris vid snabb affär, säljes i befintligt skick. Det åligger köparen att besiktiga varan innan köp"
Någon ??
3 kommentarer:
hej tänker: se om nån nappar , sen sätt i gång proceduren att adoptera den lille 47åringen. Då kanske du kan se hans värde , hans mening och kan älska honom som han är.
usch jag får en massa odisciplinerade tankar av din slutkläm, ska nog inte berätta*L* men känner igen mej i det där att fastna framför datorn!
Är du verkligen till salu ;)
Skicka en kommentar