Kvällstankar

Man kan fundera över hur man skall vara för att vara alla till lags. Går det eller är det en utopi, kanske till och med en dystopi. Skall man vara annorlunda i sin personlighet, tuffare, kallare eller skall man försätta var den man är.
Jag är för snäll, osäker, kan inte ta mothugg eller någon som är missnöjd.

Undrar vad han vill, varför träffa mig personligen? Jag skiter väl i honom, eller ? Arbetsron måste infinna sig, inte bara den förresten, även livslugnet måste komma på plats. Svårt att försätta annars.

Tandborsten far sin vanliga väg i munhålan. Handen i armhålan. Borstar lite extra på framtänderna, i hålorna på kindtänderna och visdomständerna.

Visdom förresten, den har man inte mycket av. Tankar om förändring, summeringen av dagen, kommer alltid vid tandborstning. Konstigt. Funkar hjärnvågorna i samma takt som vibrationen från eltandborsten? Psykoanalys vid badrumsspegeln.

Trycker näsan mot spegeln, ser ut som en hackspett med bakåtslick.
Va fan, ta dig i kragen nu.

”Pappa!! Kom upp och pussa god natt”
”Fortsätt läs lite till, jag kommer strax” ropar jag tillbaks upp mot trappan.

Jag skall göra det för henne, visa min omgivning vad jag går för, så min dotter kan vara stolt över mig. Inte för att hon kommer få reda på vad som hände, varken före eller efter, men en pappa med gott självförtroende kan vara bra för uppväxten.

Stänker lite kallt vatten i ansiktet, tittar på skäggstubben, ångrar mig att jag inte rakade mig i morse. Ser att badkaret inte blivit rengjort på länge. Skiter i att ta ner tvätten, tar på mig pyjamasen och trampar upp för trappan. Pussar dottern på kinden eftersom hon är för stor för en munpuss.

Äntligen!! Sängen, duntäcket och en god bok, som skingrar tankarna till något annat. Hoppas jag kan somna.