Värdera

"Nå vad tror du"
Tillsammans tittade vi på vattenstämpeln. Det kungliga ansiktet genomlystes av en kall glödlampa.
"Kan den va värd nått?"
För att inte verka för angelägen satte jag mig igen.
Mannen mitt emot mig hummade, frustade och blinkade med ena ögat. Just det ögat jag visste han var blind på.
Den halvblinde snurrade på den lilla papperslappen ett varv till. Jämförde tandningen.
"Ett prima exemplar" sa mannen tillslut.

Jag hade känt honom länge. Visste att han hade för vana att inte skruva upp förväntningarna mer än nödvändigt. Men hade han verkligen sagt "Prima"
Jag kunde känna champagnen rulla nerför strupen. Idag skulle jag bli kung i baren. Flickorna skulle skocka sig runt mig. Tävla om min gunst.

"Var har du fått den ifrån" hans röst var som om han bedömde en korv hos slaktaren.
Frågan slog igen den alldeles nyöppnade baren med dörr av galler.
Innan jag hunnit stamma fram ett svar höll han upp handen.
"Förresten, Jag vill inte veta"
Efter en sista granskning med förstoringsglaset sa han,
"Du får 1000 dinarer"

Baren öppnade igen. Jag försökte resa mig så långsamt det gick med ben som var gjorda av helium. Med skorna en decimeter över golvet la jag min handflata på hans skrivbord. Pengarna rasslade. Innan jag hann dra undan handen ryckte mannen tag i min krage. Han var som en kobra, stanken ur hans svalg gav mig kväljningar.
"Inte ett ord om detta till någon" kraxade han innan han släppte mig.