Motbjudande

Morfar Ove log alltid. Det var som mungiporna alltid delade ansiktet från öra till öra. Maximilian kunde inte minnas han sett morfar Oves ansikte med ett annat uttryck.

Han visste att morfar Ove stönade ibland. När man stönar kan man ju inte le. I varje fall inte så det syns. Inte när man grymtar heller. Men när morfar Ove stönade och grymtade kunde Maximilian inte se hans ansikte. Så Maximilian visste inte.

Däremot visste Maximilian att morfar Ove inte var hans mammas riktiga pappa. Riktiga morfar var en ängel. Gabriel hade riktiga morfar hetat. Ängeln Gabriel. Mormor hade gift sig med den oäkta morfar Ove när den riktiga var på plats i himmeln.
"Morfar Ove hade tjatat så" berättade Mormor "Han kunde inte vänta längre, sa han" Maximilian visste hur det var att längta. Han längtade efter sin riktiga morfar trots att han inte träffat honom. Mest längtades det när han sov över hos mormor och morfar Ove.

En gång hade han berätta det för morfar Ove. Då blev morfar Ove sur, men han log ändå. "Kom här min lilla Maximilian" sa han "Så skall jag lära dig vad den katolske prästen lärde mig när jag var liten" Han berättade att Maximilian hade varit olydig och otacksam. Maximilian behövde lära sig lite hyfs och vett.

Maximilian hade lärt sig. Så han berättade inte mer om riktiga ängelmorfar Gabriel. Men han längtade efter honom varje gång morfar Ove skulle lära honom något. Det fanns så mycket att lära, så mycket Maximilian inte visste om världen.

Varje kväll när Maximilian sov över hos mormor ville morfar Ove lära honom något nytt. Därefter skulle Maximilian visa att han varit en lärorik och duktig pojk. Inte ohyfsad och olydig. Då brukade morfar Ove stöna och grymta.

"Du är allt en duktig pojk du Max" brukade han säga sedan och rufsa om i hans hår igen. När morfar ove drog upp sina byxorna log han alltid som mest.
När han gått ner till mormor gick Maximilian alltid och borstade tänderna en gång till. På baksidan badrumsspegeln fanns en bild av riktige morfar Gabriel. Mormor hade vissat den för honom i smyg. Hållit sitt pekfinger för munnen.

Maximilian längtade till den dag de skulle träffas. Han och hans riktige morfar.