"Tio famnar"
Förste styrmannens röst hörs knappt över bränningarna. Saltvattnet droppade över relingen när han drar upp repet med knopar.
Kapten står surrad vid rodret. Jag håller mig i kajutarelingen så knogarna vitnar. Vinden känns som en niosvansad piska i ansiktet.
"Nio famnar". Repet med tyngden längst ner är i vattnet igen.
Denna gången färdas rösten med vinden så att styrmannen verkar stå och skrika i örat på en. Jag gillar inte blicken i kaptenens ögon. Kan man se när en man ser sitt liv passera i revy?
Skeppskroppen kvider. Kölsvinet grymtar. Jag kommer på mig med att fundera över hur man egentligen bygger båtar som kan hålla i stormar. Resten av besättningen kommer med änterhakarna, som om det skulle fungera mot klipporna.
"Fem famnar"
Förste styrman släpper draggen och springer mot aktern när fören bryts mot klippvägen.
3 kommentarer:
Dramatiskt. "Kölsvinet grymtar" - är det ett skämt eller heter det kölsvin för att det låter som om det grymtar när man håller på att förlisa?
Snyggt skrivet.
Snyggt.
Underbara kommentarer på min text.
Ler :)
Det där var konstruktiv kritik.
Håller med om vissa saker.
Synonymer hade nog kunna används.
Perpektivbytet var medvetet.
Sen är det som sagt diktform.
Men tack skitbra och träna på :)
Skicka en kommentar