3. Klockan 9.38 Minimalt

Stenarnas runda precision, uppmätta med exakthet och dittlagda som man lägger barnet i krubban. En stenmursmästares val av stenar med omsorg och engagemang. Den massivt vitrappade portalen som enda avbrott i murkrönets gröna, välansadde matta. Grindens klarlackade svarta stänger står i givakt under portalens brända takpannor. Låset i grinden är av medeltida snitt. All denna yrkesskicklighet går Elin förbi på grund av okunskap om stenmurars och järnsmidets villkor och svårigheter.

När hon parkerar till vänster om portalen lägger hon dock märket till den krattade grusgången innanför stålgrinden. Grusgången går ända upptill kyrkporten och gruset ligger i breda rader. Inga fotspår har förstört stenarnas exakthet. Kyrkporten är decimeter tjock och i massiv ek, dessutom öppen lite på glänt. Kyrkans långsida har tre höga fönsterbågar. Mosaiken har motiv från jesu liv och skimrar som en vattenfylld bassäng.

Elin sätter ner skorna vid sidan av bilen. Kör ner fötterna. Svär över en tappad maska i de ankellånga nylonstrumporna, men tar genast handen för munnen och ser sig ursäktande omkring. När hon ser att ingen hört henne reser hon sig och spanar över murkanten.

Från grusgången ligger gräset som en golfgreen. Alla synliga gravstenar är välskötta med perenner, gula rosor och gravlyktor i järn. Fukten från det nyfallna regnet ångar över hela kyrkogården. Som om gravarnas andar stiger mot skyn på jakt efter sin plats i himmelriket.

Nedanför kyrkbacken hämtar en kvinna vatten i två hinkar från en brunn. Kvinnan går kutryggad med små snabba steg. Hucklet vajar i takt med yllekjolen när hon vevar ner hinken i brunnen med en lång rasslande kedja.

Elin böjer sig in i bilen. Tar mappen med frågorna. Ser på biluret att hon har gott om tid att gå igenom allt en sista gång.
Vems idé var det här med "Åldrande" egentligen, tänker hon och slår igen bildörren. Hade hon kommit på det själv eller var det handledaren. Hon mindes att de resonerat länge om ett lämpligt ämne och liksom halkat in på frågan om hur gammal man kan bli, samt hur och varför? Samtidigt som hon känner på grindens handtag bestämmer hon sig att det inte spelar så stor roll. Huvudsaken är att det blev ett ämne hon känner sig engagerad i.

**************

Hans trötta ögon förvånar honom. Den röda näsan ovanför det vita raklöddret får honom att se ut som en tomte. Som yngre såg han fram mot dessa tillfällen. Alltid ett nytt äventyr. Men inte längre. Nu längtar han efter den dagen han skulle bli avlöst som kyrkvaktmästare. Men han har några år kvar till 100-årsdagen. Samtidigt som rakhyveln gör det första spåret i löddret bestämmer han sig för att ta en styrketår till när han är klar. Bakom honom sugs badkarsvattnet ner i avloppet som en tromb. Ljudet är som en enda lång gurgling.

En minimal knackning hörs på badrumsdörren:
"Enock! Alfred ringde, Hon har redan kommit!" rösten är stressad och kort.
Helvete, tänker han tyst och gör ett rött streck från adamsäpplet till hakspesten när han ställer rakhyveln i fel vinkel mot huden.
"Är hon inte lite tidig?" fortsätter Asta utanför dörren.

Två knackningar till. Denna gången bara ett ögonblick mellan slagen. Så att de knappt går att urskilja dem från varandra.
"Jag ser att hon är på väg in på kyrkgårn" Hon höjer rösten för att överrösta badkarets oväsen.
"Helvete" sa han högt denna gång. Ytterligare blodvite uppstår när han rakar överläppen utan att koncentrera sig. Resten av löddret försvinner i fyra långa drag. Han sköljer ansiktet och försöker ignorera att han missat några strån i mungipan.