10. Klockan 10.50 Trams

Ljudet från krattans stålkam när den dras över stenarna är ojämn. Flera drag får göras om innan stenarna ligger i de vanliga exakta räta raderna. Varje steg i gruset skall försvinna och ersättas av täta, jämna rader. Kyrkvaktmästare Enock Hoffmans ögon följer inte krattans drag, ser inte de ojämna dragen, bryr sig inte. Han brukar inte arbeta i finkläder, men måste ha något för händerna.

Kan inte den här dan återgå till en normal dag?!!
Innerst inne vet han att nästa normala dag ligger flera dagar in i framtiden.
Krattandet upphör. Enock rätar på ryggen. En suck pressas upp mellan stämbanden. Blicken reser över fälten. Ser de svartvita korna beta närmast skogsbrynet. Dörren in i kyrkan står fortfarande lite på glänt.

Jag har gjort allt som förväntades av mig. vad familjen önskade jag skulle göra. Föra traditionen vidare. Varför blir jobbet inte lättare med åren?! Han noterar att stenarna inte ligger i de förväntade räta raderna. Enocks blick fokuseras igen. Hans grova fingrar tar ett stadigt tag om skaftet. Krattandet blir jämnare. Långsammare. Koncentrerat.
Halvvägs noterar han att gräskanterna runt Friherre Gustav Didens familjegrav behöver ansas. Han hämtar ullsaxen som används som kantklippare.
En grimas och ett stön passerar hans läppar när han sätter det ömmande knät på trädgårdskudden. Lukten av nyklippt gräs känns fräscht och rensar tankarna.

Saxens jämna rytm upphör när en bildörr stängs med en dov dunst. Enocks ögon rör sig inte. Öronen nästan fladdrar av nyfikenhet. När ljudet av en gnisslande grind hörs fortsätter hsn klippandet, som inget har hänt. Denna gång i snabbare takt. Han varken slutar eller tittar upp när Elins Eccobeklädda fötter stannar på grusgången
jämte honom.
Tänk. Koncenterara dig. Hon är intelligent. Inte vilken färsking som helst. Låtsas som ingenting. Vaksam.
"Jag tänkte gå över till paret Hansson nu"
Kyrkvaktmästaren avslutar klippandet, gör en rörelse för att resa sig. Grimaserar.
"Men du behöver inte avsluta det du gör. Jag kan gå till dem ensam" Elin visar med en handrörelse att hon klarar sig själv. Vill gå själv.
"Men jag kan visa dig vägen" Enock Hoffman låter angelägen. Nästan krävande.
"Nej då. Inte skall jag besvära dig. Jag hittar. Fortsätt du med ditt arbete" Elin låtsats inte om hans krav. Istället ler hon lite i mjugg.

"Finns är något eluttag där jag kan ladda min mobil?" frågar hon istället, som för att byta ämne.

Synd att vi aldrig installerat el i sakristian. Då hade allt varit löst, tänker kyrkvaktmästaren och leder Elin mot församlingshemmet på andra sidan parkeringen.