10. Klockan 10.47 Skratt och ordning

Elin avläser det digitala analyssvaret. Hon är inte så bra på vatten, men kemilektionerna från Naturlinjen gör i varje fall så pass att hon begriper att värdena är ovanliga.

Hon är inte så bra i vatten heller, på somrarna är hon alltid den största badkrukan. Alltid sist i, gnäller över sanden som är överallt, tårna som sjunker ner i dybotten, om de höga vågorna, att bikinin sitter fel eller de jävla brännmaneterna.

Frågan är om jag är bra på nånting?
Efter mormoderns död hade hon sökt till Skövde för att gå utbildningen till socionom, eftersom hon trodde hon gillade att hjälpa andra, men huvudorsaken hade varit att söka spår eller livstecken efter sin mor.
Och hur mycket efterforskningar har jag gjort? Inte ett skit!
Hur mycket spår kan man hitta efter en som varit försvunnen i tjugo år, egentligen?
De är så man kan hålla sig för skratt.
Undra om jag inte skall lägga ner hela skiten, flytta, åka utomlands, börja om, gå en skrivkurs, få ordning på mitt liv.

Vid tanken på "att börja om" dyker minnesbilden av Erik upp.
Mörkgröna bottenlösa ögon, brunkruffsig lugg och mjuka, försiktiga händer. Hon har inte hört av sig sedan de delade ett tvåmannatält på Roskilde-festivalen. Han går VA / VVS på Chalmers.
Han om någon borde väl veta något om vatten!

Men vafan skall jag skriva?:
Hej. Det var inte igår. Kan du hjälpa mig med att tolka det här vattenprovet?
Hälsningar Elin.
Jovisst det lät ju ytterst intimt och förlåtande.
Eller, varför inte!

Elin börjar knappa på Iphonen och bilägger analysfilen till textmeddelandet. Eftersom batteri ikonen visar endast en pinne, hastar hon iväg meddelandet och stänger av telefonen.

Undra om det finns ett eluttag i den här hålan