Stofil och profil

Ljuden från Stockholms gator och människor påminner honom. T-centralens myller raserar hans skyddsmurar. De har försvunnit! Hans vänner, hans arbetskamrater, alla som betydde något, alla är borta. De låtsas de inte känner honom längre och han är likadan mot dem. Inom sig är han kall. Inte känslokall, utan snarare en slags relationskylighet. Han känner storstadens oförmåga till empati. Gatorna signalerar "Sköt dig själv och skit i andra". Många människor på samma plats innebär inte att man känner fler eller har fler vänner. Han kan inte leva så, kan inte titta bort, kan inte vända andra kinden till. Sanningen är viktigast. Med facit i hand ångrar han den inställningen.

Medan de kör längs Birger Jarlsgatan mot Norrtull sitter Kriminalkommissarie Carlos Villacorta de Falcon i baksätet och reflekterar över vad som fick honom att lämna Stockholm. Han ser Peters profil, ring i örat, spretigt orakad och smala läppar. Peter manövrerar civilbilen lugnt genom den begynnande lunchtrafiken. Therese verkar trygg i hans närvaro. De bollar gemensamma minnen från polishögskolan mellan sig. Bägge skrattar åt en lektion i rättsmedicin. Carlos märker att de står varandra närmre än de själva förstår. Deras naivitet och entusiasm över polisyrket och kårandan får honoom att känna sig som en stofil och bakåtsträvare.

"Har ni fått fram något om mannen i lastbilen" Carlos fråga avbryter deras studieutbyte. Peter sneglar på honom genom backspegeln, som om hans närvaro störde. Undrar vad hans överordnanden har berättat om mig, kommer Carlos på sig med att tänka.
"Tack vare Therese´s tips var det inte svårt. Bilden i körkortsregistret stämde med Baltzar Jönsson, precis som ni trodde. Tack för tipset"
Therese ler tillbaka mot Peter och säger "I scratch your back and you scratch mine"
Carlos är övertygad att de gärna skulle göra mer än krafsa varandra på ryggen.
"Baltzar Jönsson hade särskilt tillstånd att köra motorcykel utan hjälm. På grund av svåra problem med mjäll, enligt läkatintyget. Tydligen ett vanligt problem i motorcykelkretsar." Peter drar på mungiporna över sin slutsats och fortsätter:
"Baltzar tillhör en klubb som heter Ironfist MC, närmare bestämt deras Göteborgsavdelning. En upcoming konkurrent till HA och Bandidos."
Carlos känner igen namnet, men har inte någon direkt erfarenhet av gängkriminalitet.

Han trycks mot dörren när de svänger runt i Norrtullsrondellen och tar av på leden mot Arlanda och Uppsala. "Lite märkligt att han dyker upp här då?" Carlos flyttar sig mer mot mitten av passagerarsätet för att se ut genom vindrutan bättre. "Jag menar om han nu hör hemma i Göteborg"
"Nja egentligen inte. Vi har haft span på Stockholmssektionen att tag och just nu härbärgerar de den årliga Ironfist-festen"
Carlos höjer förvånad på ögonbrynen. Therese antecknar i sin Iphone (eller om hon twittrar!). Vid avfarten mot Stocksund passerar de en bärgningsbil som drar en kraschad jänkare.
"Lokalklubbar från Borlänge, Helsingborg, Västerår och Hisingen är alla representerade plus några hang-around avdelningar. Risken finns att dödandet av Baltzar Jönsson kan vara startskottet för ett nationellt MC-krig."

Peter skruvar ner polisradion när han svänger av mot Arlanda stad.
"Länspolismästaren har beslutat om ett tillslag på Ironfists klubblokal ikväll. För att eventuellt stävja ytterligare oroligheter. Om ni vill kan ni säkert få vara med?"
Peter ser med bedjande ögon mot Therese.
Skulle inte tro att vår närvaro är önskvärd, tänker Carlos Villacorta de Falcon, som mycket väl minns Länspolismästarens sista ord till honom när han packade ner sina skrivbordsprylar inför tvångsförflyttningen till Kalmar.
"Hoppas jag aldrig mer behöver se dig igen"