Fisk

Utanför det dubbla laminatfönstret passerar landskapet som en uppspelad film. En sjö. ett rött hus, en gul rapsäng. En bild försvinner och en ny tar vid. Allt i en takt som gör att blicken har svårt att fastna för ett intryck. Träden och byggnaderna närmast rälsen blir bara en brungrön sörja i utkanten av idyllen. Bilderna ihop med hjulens dunkande är hypnotiserande. Carlos Villacorta de Falcon har vikt ihop den nyinköpta morgontidningen Barometern och följer horisonten med blicken. Ögonlocken blir tyngre och tyngre. Kroppen mer och mer avslappnad.

Precis innan hjärnan släpper kontakten med verkligheten så ler Carlos åt minnet av Polischef Edvard Perssons likhet med Jabba the Hut när Therese meddelat honom att de tänkte åka till Stockholm oavsett vad han tyckte. Likt en fisk hade han kippat efter andan av förvåning när Kriminalassissten Karlsson viftat med de, på Blocket, inköpta tågbiljetterna framför näsan på honom.
"Kan inte denna jävla avdelningen betala hundraåtti spänn för två biljetter till Stockholm så är det lika bra man startar eget" Therese hade slängt internetkvittot på Perssons skrivbord och slagit igen dörren så rapporterna på skrivbordet lyfte i sina plastfickor. Chefen hade pustat, frustat och tuggat grönt slem.

Grönt slem? Nu börjar nog hjärnan komma med egna idéer. Han ser sig omkring. Hela verkligheten känns som en glasskål. Han simmar bort till det lilla plastslottet. Simmar!! I glasväggen reflekteras en bild av en guldfisk med sydamerikanska anletsdrag. På gränsen till panik viftar han med sina simfenor".

"Varför slutade du på SÄK?" Therese´s fråga tränger genom drömmens töcken och räddar honom ur glasbubblan. Första tanken i Carlos dåsiga skalle är att tacka henne för hjälpen, sedan registrerar hjärnan frågan och Carlos blir helt klarvaken.

Skulle han ge den officiella versionen att han gått in i väggen och begärt omflyttning till ett lugnare distrikt, eller skulle han berätta sanningen?
Han bestämmer sig för något mittemellan.