Hinna

Försiktigt men ändå inte sakta går Zygmunt mot den tegelbeklädda fabrikslokalen. Endast Ferrarins lyktor leder honom. På lastkajen står lådor och kartonger, till synes utan innehåll, endast fyllda med frigolit. När han sticker ner handen bland de små plastbitarna påminns han om de snöiga vintrarna hemma i Krakow, men barndomens smärta gör att han skjuter tillbaka känslan där den här hemma. Längst bak i minnets dunkel. Han låter plasten falla tillbaka ner i kartongen likt ett stilla snöfall, med den enda skillnaden att snöflingorna nu är blodbestänkta.

En ensam mus smiter längs grunden under lastbryggan. Zygmunts sinnen registrerar varje rörelse det lilla djuret gör. När den ilar runt husknuten följer han efter. Där det finns råttor finns det människor är hans erfarenhet.

Efter huskröken kan bara månen och stjärnorna leda honom vidare. I bortre hörnet växer silhuetten av ytterligare en byggnad. Musen är tacksam att han inte längre har Zygmunts hela fokus och smiter in till sin familj i ett hål mellan en grästuva och murgrunden. Utanför en gänglig dörr ser Zygmunt två glödande cigaretter i. Slag av kort hörs mot ett tunt träbord. Blixtstilla utan att se några människor hör han mumlet från två personer som kommenterar kortspelet och förbannar oturen. Med minsta möjliga rörelse förflyttar han sig mot dem.

Fördjupade i kungar, damer och ess reagerar de två mörkhyade männen först när Zygmunt osäkrar Uzin. Korten faller till marken och de vita stinkpinnarna ligger orörda kvar i potten. Med vita handflator ovanför huvudet blinkar det mot Zygmunts leende.
"Spreechen sie deutch?"
Deras tomma ögon och öppna munnar är svar nog.
"English?"
"Oui" svarar den mörkaste av de två. "Little english" De djupliggande ögonen ser oroligt upp längs mynningen.
"Im looking for a girl"
"Wrong place sir, only men here"
Spänningen i luften minskar en mikroampere. De bägge männen sänker händerna något i en lång utandning i hopp om att det inte är dem han är ute efter, men höjer dem igen när Zygmunt tar fram SS-bajonetten ur linningen och torkar bladet mot byxbenet.
"A small girl, young, soft brown hair, friendly eyes? Came maybe with a truck?"
"Oui, I remember" säger den som egentligen inte kan engelska och nickar igenkännande mot sin spelkamrat för att hjälpa även honom att minnas. Därefter hasplar han ur sig en längre harang på franska.
"Jasså hon!. En ung bitch som Mandini hade med sig". Den engelskpråkige ler med hela ansiktet. "Hon var skön och mjuk."
Zygmunt ser lättad ut, men samtidigt orolig.
"Nice and soft? Explain?"
"Jo Mandini, lastbilschaffisen, sålde henne till alla som ville ha. Vi var väl tio som handlade." Han stöter pekfingret i cirkeln gjord av tummen och pekfingret på andra handen. Tillfredställd och leende, som om mannen framför honom inte fattar någonting, men fortfarande med händerna i luften fortsätter han:
"Jag hade tur som vann nummer 2 i lotteriet. Det var inte kul för Ebony som var tia."
Spelpolaren skrattar lite ur ena mungipan. Zygmunt blundar när han förstår.

Hade männen framför honom haft röntgenblick hade de uppfattat blixtarna mellan Zygmunt öron. Insett faran de var i. Uppskattat sitt sista livsögonblick, men som det var nu hann de aldrig registrera något förrän 9mm uzikulor slet sönder deras hud.

Med två brinnande byggnader i backspegeln och med bensinångor från händerna rivstartar han Ferrarin. Sand och grus regnar mot vaktkurens glasfönster. Den flyende musfamiljen söker skydd bakom vaktens stela kropp för att inte bli mosade av fallande stenar eller brända av hettan från lågorna. Motorns vrål överröstar de inlåsta männens skrik.

"Måtte jag bara hinna ikapp dem" är Zygmunts enda tanke.