Abstinensen drar genom hennes kropp och medvetande. Händerna skakar. Hon drar täckjackan tätare runt sin späda kropp. Fryser. Längtar. Vill ha. Måste ha.
Blicken är fixerad mot Billyhyllan på andra sidan trasmattan. För hundrade gången läser hon bokryggarna. Psaltaren. Nya testamentet. Psalmboken. Alla med blodröda pärmar. Utom den sista i raden. Med små försilvrade bokstäver står det ”Bibel”. Erika har svårt att läsa den lilla slingrande texten, eftersom hennes ögon har svårt att fokusera.
Tungan känns som en stor torr limpa. Hjärnbalken dunkar som om en järnarbetare står och slår mot den med en slägga. Dunkandet gör att hjärnan hallucinera. Dessutom undrar hon hur hon hamnat i detta rena, välmöblerade, fint ordnade rummet? Är hon död och har hamnat i himlen. Är det tillåtet att känna sig så här eländig i himmelriket ? Nej inte var det hos Sankte Per hon var, snarare tvärtom.
Med bägge händerna som stöd reser hon sig från sängen för att ta sig upp och ut i hallen och ut från rummet. Tillbaka till områden hon känner till. Tillbaka till hennes verklighet. Gatan.
Innan hon ens nuddat den röd-,vit-,blå-, grönrandiga mattan med sina raggsocks beklädda fötter drar hon dem mot sig. Upp på sängen igen. Hjärnan har uppfattat att det är något under sängen.
Är det ett monster under henne? Är det trollet som kidnappat henne? Placerat henne i det är klorin rengjorda fängelset. Hon hör ett svagt prasslande ljud under resårmadrassen. Skrämd drar hon upp knäna under hakan.
Räddhågset sneglar hon över madrasskanten. Där på golvet mot kanten av trasmattan ser hon en av sina plastpåsar. Hon lutar sig ytterligare framåt och ser ännu fler. Det var påsarna som prasslade. Inte hennes påhittade troll.
Samtidigt minns hon att hon lyckades hitta en sovplats inomhus sent i går kväll. På natthärbärget hos Frälsningsarmen i Haga. Hon hade lyckats få alla sina kära påsar placerade under sängen. Hennes höga promillehalt hade gjort att hon inte mindes något från igår.
Problemet är bara att man måste vara nykter på Frälsis.
2 kommentarer:
Ett tragiskt öde.
Håller med, tragiskt men sant. Tur att det finns idealister som t.ex. Frälsis.
Skicka en kommentar