16 oktober - Att slå

Erika ville verkligen slå. Hela sitt liv hade hon velat bli en stjärna. Leva som de. Synas som de. Vara med bland de vackra folket i Saint Tropez.
Hon hade talangen. Det visste hon. Och hon hade utseendet. Det hade hon sett i ögonen hos de talangjägare och skivbolagsdirektörer som hon mött på sin väg.
Men frågan var: Var det verkligen värt det? Att slå igenom. Att bli berömd.
Så här i efterhand var det inte det. Inte när hon tänkte tillbaka på vad hon hade gjort för att få drömmen att gå i uppfyllelse.
Att stå på en scen och sjunga var väl inget. Det hade hon gjort hela sitt liv. Men att suga av en direktör för att få ett skivkontrakt var en helt annan grej. Men Erika hade gjort det med. Viljan att bli berömd var större än motviljan till att förnedra sig.
Skivkontrakt hade hon fått. En låt, en singel. Direktören hade promotat henne och hennes femton minuter i berömmelse hade kommit. Men det hade inte varit mycket mer än femton minuter.
Efter den första hade det kommit fler som ville snylta på hennes välvilja och hennes oförstånd.Hon hade varit populär i början. Kommit förbi köerna på Stockholms innekrogar. Varit med bland de vackra folket. Snortat kokain som alla andra. Men snart hade hon varit passé. Inga fler låtar slog. Skivbolagsdirektören tröttnade. Klubbägaren hittade nya offer. TV-producenten åkte till Karibien med ett nytt gäng tjejer i en ny dokusåpa.
Erika blev mer och mer dissillusionerad. Hon ville skrika: Men jag då? Vad skall hända med mig?

Hon tittade på folket som gick förbi henne mot Nordstan.
Fattade de hennes situation ? Fattade de vem hon var ? Hur hon kände ? Vad hon gått igenom ? Förmodligen inte. Förhoppningsvis inte. Hon lutade sig tillbaka på parkbänken nedanför Johanna.
”Undra var jag skall sova i natt ?” tänkte hon medan hon tömde vinpavan som hon hade gömd i en papperspåse.