22 oktober - Att fuska

Göteborgs f.d fastighetskung Maximilian Översjö hade aldrig fuskat. Inte ens i Monopol när han var liten. Maximilian hade varit företagare i hela sitt liv. Börjat med en liten byggfirma och jobbat sig vidare till allt större projekt. Fortsatt med att bygga och äga egna fastigheter. Han var rik och han hade jobbat hårt för det. Alltid varit ärlig i affärer. Alltid betalat skatt. Han vågade inte räkna efter hur mycket.

Ärlig och ärlig, förresten. Fakturan för ombyggnaden av köket i 10 miljoners villan på Särö hade hamnat som byggnadskostnader i ett stort husbygge på Hisingen, en och annan konferensresa hade väl egentligen varit golf- eller jaktresa och all representation hade väl inte alltid varit med affärskontakter. Så gjorde väl alla företagare.

Men detta var ju absurt. Nu var han uthängd i press och media som en av de största skattefuskarna i Göteborgs historia. Strax efter skalbolagskungen.
Han hade vid sextio års ålder avyttrat sitt fastighetsbolag för ungefär 500 miljoner kronor. Köpare hade varit statliga Vasakronan. Efter vissa skatte- och bolagstekniska turer hade hela vinsten hamnat i ett bolag på Cayman Island, Västindien. Allt enligt konstens alla regler hade hans advokater och skattekonsulter sagt honom.
Men nu, efter en skattegranskning och efter en husrannsakan av ekobrottsmyndigheten hade de ansett att han undanhållit 100 miljoner i skatt och därtill ungefär lika mycket i skattetillägg. Tillråga på allt var han också misstänkt för bokföringsbrott och riskerade näringsförbud.
De jävla blodiglarna, vampyrer, jordens avskum !!! Han hade hittat på många saker att kalla dem medan han gick omkring på sitt kontor och knöt sina händer i ilska. Visste de egentligen hur mycket skatt han betalt under sina år som företagare??!!
Skattejuristerna och advokaterna hade sagt honom att han med stor säkerhet skulle vinna i rätten och inte hade något att oroa sig för. Kunde de säga !!! De tjänade ju för fan miljoner på processen och även om han fick rätt i sak så var han stämplad för all framtid i Göteborgs affärsliv.
Men Maximilian visste bättre. Han var rejält orolig. För ibland de papper som Ekobrott fått med sig fanns en handling som han inte visat sina rådgivare. Hittade de den skulle 200 miljoner vara billigt. Hur mycket var hans liv värt egentligen ?
Han måste bara få tag på det där pappret. Så han ringde den enda personen han visste kunde fixa problemet. En som hjälpt honom tidigare. Han hade köpt ett oanvänt kontantabonnemang och till den en billig telefon som han kunde slänga efter samtalet.
Det nummer han slog hade han i huvudet. Han hade aldrig vågat skriva ner det. Även om han bara använt det två gånger tidigare kunde han det utantill. Tre signaler gick fram utan svar. Till slut:
- Dragan, svarade en grov basröst.