20 oktober - Om superhjältekrafter

Den trashanksklädda bagladyn skramlar uppför Avenyn. Hon hade skitit i att sälja Faktum idag. Direkt när hon kommit ner från sin sovplats i parkeringshuset och kommit ut genom hissdörrarna i shoppingcentret hade hon sett att Burk-Kurt tagit hennes säljplats utanför Systemet. Den bästa sälja platsen i Nordstan. Det var ju hennes säljplats. Hon kollade sitt Faktum-ID: ERIKA, SÄLJARID: 453872, SÄLJPLATS: SYSTEMET; NORDSTAN. Ja det var hennes plats. Jävla Burk-Kurt.

Hade jag bara haft superstyrka hade jag lyft bort honom och kastat han i älven. Hon log. Superkrafter! Ja det vore inte dumt. Då hade nog mitt liv sett annorlunda ut, tänkte hennes alkohol och piller domnade hjärna.

Hon drar in sin rostiga kundvagn från övergångsstället vid Engelbrektsgatan eftersom hon inte hann över innan gubben blinkade rött. I kundvagnen låg hela hennes liv. Fördelat i små färgglada plastpåsar. Så hon var försiktig med vagnen. ICA, Maxi, Konsum COOP, NK mfl. Alla stans butiker var nog representerade. Efter nästa gröna gubbe hinner hon över. Hon kollar efter tomburkar i sopkorgarna utanför korvkiosken i korsningen. Har Burk-Kurt tagit min Faktum-plats så skall jag minsann ta hans burkar, var planen för dagen. Förutom den eviga planen att få tag på något att dricka, förstås. I den vänstra papperskorgen hittar hon en halväten korv med bröd, som någon gnällig unge slängt för att han inte gillade senap och ketchup. Men det gör Erika. Hon slukar den glupskt i en tugga.
Hade man haft superkrafter hade man kunnat flyga omkring mellan skräpkorgarna och suga upp burkarna med sin magnet-stråle, konstaterar hon belåtet. Det hade gått hyperfort.
Framme vid Evas Palays stannar hon till och kikar in i Cafeéts stora panoramafönster.
De där två var ett underligt par, tycker Erika, när hon längst ut mot fönstret ser en ung invandrarkille i svart skinnväst och svart luvjacka, sitta och ta en kopp kaffe med blond kortklippt äldre kvinna i blommig kappa. Hon måste vara dubbelt så gammal som honom.
Grabben!! Hitta dig någon i din egen ålder, mimar hon genom fönstret.
Men de där inne märker henne inte. Man skulle haft superhörsel. Då hade man hört vad de sa till varandra, funderar Erika vidare. Hon kan inte riktigt släppa superhjältetanken.
När hon kollar lite noggrannare ser hon att killen har ett bandage runt högra ringfingret. Undra vad har han gjort där ? Klämt sig i en bildörr ?
Ha ha, det hade inte kunnat skada honom om han varit osårbar som jag.
Helt plötsligt tittar den långhåriga grabben med uppspärrade ögon på den blonda kvinnan. Hon säger något igen. Tydligen gillar inte killen det han hör, för han reser sig hastigt, rycker till sig mobiltelefonen som ligger mellan dem, säger något som svar och går mot dörren.
Erika lyfter sina Walkman-hörlurar över sin gröna toppluva (Hon har inte riktigt tagit till sig den digitala revolutionen med mp3-spelare. Hon litar mer på sina gamla kassettband, som ligger i hennes blå Coop-påse)
När ynglingen öppnar cafédörren hör hon den blonda damen ropa:
”Hör av dig”
Erika sätter tillbaka sina hörlurar och fortsätter nynnandes sin väg mot Götaplatsen, utan att ta vidare notis av det omaka paret. Nu är hon Batman och kundvagnen är hennes Batmobil.
Hon ser inte att killen hoppar in i en väntande VW Golf GTI som med en rivstart kör ner mot Heden. Inte märker hon heller att den övergivna kvinnan tar en sorgsen klunk ur sin kaffekopp.