19 Oktober - Att växa

Med en frustrerad spark öppnade han den tunna kontorsdörren med sin vänsterfot. Bägge hans händerna var upptagna med två överfulla kassar med a4-pärmar. På väg in genom dörren växte hans irritation ytterligare. Att de aldrig kan få min namnskylt att hänga rakt, tänkte han.
”Johan Sigurdsson,1:te byråintendent Ekobrottsmyndigheten” Hur svårt kan det vara? Han hade ju för fasen jobbat på avdelningen i två år. Men skylten var fortfarande inte rätt iskruvad!!
Framme vid den björklaminerade bordskivan satte han ner pappkassarna och satte sig med en suck i sin vita IKEA- kontorsstol. Allt omkring honom verkade växa. Hans inkorg växte. Hans Att göra låda växte också. För att inte tala om Brådskande mapparna. Det enda som inte växte var hans utkorg och hans bankkonto.
Med ett litet gnisslande drog han ut den nedre skrivbordslådan. Tog fram veckans V75-program.
Rita Broline i avdelning 4 och Vanilla Dream i avdelning 5 verkade vara klara spikar, fastslog han, efter fem minuters bläddrande. Denna veckan var han säker på en vinst rad. Förra månaden hade han spelat bort ungefär hundratusen och bara vunnit tjugofem, trodde han. Men då var det ju inte bara på V75, utan han hade även hunnit med ett par vändor på Casino Cosmopol. Hans skulder växte också, lavinartat. Vann han inte snart skulle han bli tvungen att förnedra sig genom att åter en gång tvingas låna av Dragan. Han hatade det. Han hatade att någon skulle ha en hållhake på honom.
En annan sak som också växte var hans ångest över sitt och Majas förhållande. Han visste att det var på väg att gå åt helvete med deras relation. Men ingen verkade intresserad av att få det att fungera. I varje fall inte Maja.
Men hur fan skulle han kunna berätta. Han hade funderat över det länge utan att komma till någon lösning. Hur han skulle kunna berätta för henne att han såg hennes son dö? Att han visste hur. Att han visste när och att han visste var han hade dödats. Att han var där. Han skulle aldrig kunna berätta något av det !