Skendöd

Denna morgon har inte väckarklockan spelat sin vanliga truddelutt, eller sirentjutet, som det ibland känns, när man vaknar mitt i djupsömnen och hjärtat håller på att hoppa ur kroppen på en av överraskningen att det redan är morgon.

Inte idag, en ledig dag med bara en sak på agendan. Hämnd.
Inget skall störa denna dagen.

Men morgonrutiner är till för att följas ändå. Bara för att man är ledig behöver man inte bete sig som ett djur. Så det är lika bra att köra en helgmorgonrutin.
Alltså: morgonläsning av Skattenytt, tandpetning med plasttandpetare samtidigt, effektivt. Morgon Gi-gong, sträckning och andning, så musklerna vaknar, blir beredda. Andningen är viktigast för att tömma hjärnan. Idag behöver den vara tom för att agera på instinkt.

Pyjamasen åker på, tårna värmer sig på den nyinstallerad golvvärmen i badrummet. Tandbortsning, engång innan frukost och en gång efter. Plus två sköljningar. Inte glömma. Max drar handen längs den millimeter långa skäggstubben. Den är svart och vass, men han bestämmer sig att vara lite olydig idag och låter därför rakapparaten vila. Också dusch, en snabbis för att vara fräsch, alla sinnen vakna.

DN sitter fast i dörrens brevlåda, på avstånd hörs grannens hund skälla. Ett nytt ljud för Max som annars inte brukar vara hemma på vardagsmornar. Han hinner tänka att det är tur man inte är arbetslös och tvingas vakna till skrällets oljud. Rycker tag i tidningen så luckan stängs med en smäll i trapphuset.
Utan att tänka sätter han på kaffebryggaren, en rörelse han kan göra med en hand och samtidigt hälla upp fil från kylskåpet med den andra. Utanför fönstret viner höstens första storm. Ett löv från en kastanj tävlar mot en systemkasse att komma först till lekplatsen.

Fan vicken tur ja skolka från konferensen. Vicken jävla sjögång det måste varit inatt. Skattechefen måste varit dubbelt rund under fötterna för att hålla sig stående. Max ler åt förra årets konferens då Rotelchefen blivit mer än lovligt full och tafsat på förste byråintendent Ros-Marie Fagersson. Helvete vilket liv det blev! Men rotelchefen hade ändå blivit befordrad och Ros-Marie fick byta enhet till kronofogdmyndigheten. Där passade hon i och för sig bättre, men ändå.

Tallrik, flingor och macka med falukorv. Kaffedoften sprider en angenäm doft i hela köket, porlar ner i muggen, lite mjölk på toppen. På fönsterbrädet sitter en duva och huttrar. Egentligen en morgon att krypa ner i sängen igen. Men det är inget alternativ för Max. Han har en plan och att alla tror att han är med på konferensen ger honom ett perfekt alibi.
För några dagar sedan hade han lämnat av Greger på kajen med klara instruktioner att fylla i närvarolistorna att han varit där och eftersom antalet deltagare var utspridda från hela landet skulle ingen märka att inte just han var där. Ingen utom Greger, men han fick betalt för att hålla käft.

Sätter sig på stolens mjuka dyna, kaffekoppen i vänster hand och viker upp DN. Skall just ta första tuggan på korvmackan. Då rubriken skriker mot honom.

”ESTONIA, FÖRLISTE I NATT!!!
Flera hundra befaras drunknade, massiv räddningsinsats av tre länders sjöräddning”

Handen med kaffekoppen är paralyserad. Hjärnan hinner tänka att hans skolk måste varit en impuls från ett högre väsen, även att han vet att det inte är så. Max reser sig, glömmer frukosten, tar av sig pyjamasen och ställer sig i duschen igen.
De varma strålarna måste göra att han kan tänka.

Kan detta vara tillfället han drömt om? Har ödet gett honom en möjlighet att ändra allt? Max vrider om vredet och medan det kalla vattnet gör att han frustar så bestämmer han sig att ta tillfället.
Han skjuter inte upp hämnden för det, katastrofen gör bara att utgången kommer bli annorlunda.