Stratego

Dörrklockan förkunnar hans ankomst. Egentligen behöver han inte ringa på. Han kommer alltid hit samma dag, samma klockslag, med en dåres envishet. På brevinkastet har H’et lossnat i Hoffman.
Inte heller ikväll behöver han vänta särskilt länge på att handtaget skall röra sig, säkerhetskedjan rasslar. Franks näsa skjuter ut genom dörrspringan som om han vore Pinocchio. Vänstra ögat är snett efter stroken, kinderna är röda efter punschen och ärtsoppan.
”E de du?” Frank verkar förvånad.
”Spela inte dum nu. Du vet ja’ kommer varje torsdag.”
Med ett leende som får Valter att förbereda sig på det värsta, vänder sig Frank mumlande mot köket. Hasar sig fram i innetofflorna som han fick av sin fru förra seklet.
Han har något lurt på gång idag.

Valter hänger av sig ytterrocken, lägger kepsen på hatthyllan.
”Har Vera gått?” undrar han.
”Mötte du henne inte på väg upp?” Frank skramlar med glasen.
”Näe, Ja’ tog trapporna. Hon kanske var i hissen!”
”Trapporna?”
”Ja, lite motion behövs, det gäller att höja sin lägsta ribba, man vill ju inte dö i förtid”
Frank återvänder med två glas gin och tonic. Valter sätter sig vid spelbordet med sitt glas i handen. Frank vet att man inte lär en gammal hund sitta och att Valter inte börjar motionera frivilligt, men mellan dem ställs inga besvärliga frågor. Under hela fruns ALS-sjukdom pratade de bara om känslor en gång, men då hade de också druckit några för många g&t.

Utan att kommentera sprider Valter pjäserna över spelplanen. De röda och blå tornen snurrar över rutorna.
”Du kan börja med blått idag” säger Frank.
Valter stannar sin hand mitt i rörelsen om utlottning av sida.
Definitivt något lurt på gång. Frank ger inte bort öppningen utan orsak.
”Jag har nämligen utarbetat en ny plan för rött sedan sist, tänkte jag skulle testa den idag.”
Där kom den. En ny plan! Tacksam för varningen
”Ja då är det väl lika bra jag ger upp”
Frank tittar på Valter över sina läsglasögon.
”Näe då. En liten chans har du nog”
Längst in i Franks ögonvrå ser Valter att han menar något helt annat. Utan vidare kommentarer ställer de upp de åttiopjäserna. Hälften röda, hälften blå. Koncentrationen och kampen ligger i luften. Ingen pardon kommer ges och verkligheten utanför försvinner i ovidkommandets dimma.
Veckans Stratego-spel är höjdpunkten och den som vinner kommer inneha det gyllene myntet hela veckan.

Valter minns inte riktigt hur de började. Måste varit någon gång i högstadiet. När Stratego-spelet först kom från Alga. Han och Frank satt och skröt om den som kunde mest historia om andra världskriget. På bilder försökte de känna igen figurerna, von Ribbentrop och Albert Speer var alltid de svåraste och minst populära. Skrytet gick sedermera över till Stratego-spelande. Sedan dess hade de alltid träffats på torsdagskvällar för att gjuta sitt otium. Fly verkligheten, in i spelvärlden.

När första partiet är över och Valter viker ner sin flagga för Franks löjtnant frågar han:
”Har du kontakter kvar på myndigheten”
Valter vet svaret. En gång skattmas alltid skattmas, även om Frank nu är sjukpensionär.
”Jo” Franks svar är avvaktande.
”Nu menar jag en specifik avdelning, Arkivariet”
Frank blir nyfiken och slutar rassla med pjäserna, munterheten efter den lätta vinsten försvinner.
”Jag skulle vilja läsa Maximilians sista utredning” fortsätter Valter.
”Va. Hur menar du?”
”Jo, Max höll ju på med en utredning när Estonia sjönk. Jag skulle vilja läsa den.”
”Jamen, det är ju sexton år sedan”
”Ja’ vet, men arkiverar inte ni allting. Först på papper, sedan på microfilm, eller digitalt är det väl nuförtiden”
”I och för sig” Frank gnider sin hakspets, blicken blir inåtvänd. Minnet arbetar. ”Låt mig kolla. Är det bråttom?”
”Nä, jag är bara nyfiken över vad han höll på med.”

Utan att yttra ett ord mer om saken, fortsätter de med nästa parti.