Valter är begravd i pärmar och papper. Letar och summerar. En arbetsuppgift som han är expert på. En mästare. Trodde dock aldrig han skulle använda sin specialistkunskap i sitt egna företag.
I ett excelark på skärmen noterar han företagsnamn. Samtidigt som han skriver ditt ett nytt jämför han kolumnen mot Rolands kundlista. Vid varje avvikelse skriver han ett belopp.
In i rummet stiger delägarkollegan Gunilla, som vanligt i dräkt och knutblus. Korrekt målad. Sval och känslokall. Snabbt klickar han ner excelbladet. Tror inte hon är mogen för nyheten ännu. Om hon någonsin blir det.
Innan han hinner kommentera eller undra vad hon vill, meddelar hon att Rolands änka har kommit. Valters hjärna kopplar om, visst i helvete, DET mötet var idag. Han sneglar bort mot konferensrummet. Ser ryggtavlorna på Rolands änka och hennes advokat. En röd, nyfriserad kalufs, jämte en tunnhårig skalle. Valter känner igen Advokat Wirell. De har suttit i många överläggningar med gemensamma kunder och om byrås angelägenheter. Trodde väl aldrig de skulle hamna på olika sidor.
Valter sätter sig. Gunilla stänger konferensdörren.
”Kaffe?” undrar Valter.
Bägge gästerna vinkar avvärjande. Gunilla skakar på huvudet. Valter rycker på axlarna och avstår kaffesuget i magen.
Advokaten lägger fram en mapp med papper. Utan att öppna det vet Valter vad det innehåller.
Under det inledande pratet om vädret och om hur mycket jobb det är att göra, sitter änkan tyst och ointresserad. Advokat Wirell kommer snabbt till deras ärende.
”Som ni vet är jag testamentexekutor för Roland Westhers dödsbo”
Valter och Gunilla nickar unisont. Änkan sneglar mot mappen, snörper på munnen och ser kallt på Gunilla. Valter kommer på sig med att fundera om Roland inte tillbringade mer tid med Gunilla än vad han gjorde med sin fru. Han var ju alltid på kontoret. Jobbde jämt. Kanske är det därför hon är avundsjuk.
”I detta kompanjonsavtal framgår det att i samband med en delägares dödsfall är kvarlevande delägare skyldiga att lösa ut den avlidnes dödsbo till ett marknadsvärde fastställt till 75% av årsomsättningen i byrån.” advokat Wirells röst är knastertorr. Änkan blinkar och ler för första gången sedan Roland dog.
Valter tänker att de aldrig skulle ha råd att lösa ut Rolands 60% ägarandel. Var skall de få tio miljoner från? Fem millar var??
”Enligt avtalet har ni tre veckor på er”
På en given signal reser sig gästerna samtidigt. Valter och Gunilla tittar på varandra. En liten gnutta desperation kan anas i Gunillas ögonvrå.
Innan änkan stänger konferensdörren på väg ut vänder hon sig om och väser:
”Och jag har redan fått anbud från både PwC och Ernst & Young”
Deras väg ut genom korridoren liknar mest en triumfmarsch. Hög svansföring och näsan i vädret.
3 kommentarer:
Skrattar bäst som skrattar sist tänker jag och ler
:) intriger
Bra skildrat, känns som om det är förhållandevis stora pengar i blandade.
Skicka en kommentar