Längst bort i korridoren ropar en galning som tror sig vara Rasputin ut sin ensamhet. Zygmunt hör honom inte längre. Öronen vänjer sig efter ett tag. För näsan går det snabbare att vänja sig vid sjukhuslukten, men även hörseln vänjer sig.
Zygmunt går tre steg bakom sjuksystern Maria Dabrowski, som alltid.
Det kommer bli ändring på det när jag kommer ut. Kommer aldrig mer stå tillbaka.
Bakom honom stängs ståldörren till hans cell med en svagt klick. De går längs en vit målad korridor. Tegelväggarnas kyla känns i huden trots att det är sommarvärme utanför. På vintern måste de ha yllekläder även inomhus. Marias gummiklädda arbetsskor hörs inte mot den spräckliga linoleummattan. Zygmunts steg är hasande. Han vill verka avslappnad trots att han är angelägen att deras beslut skall bli positivt.
Längst bort i korridoren hörs nu Rasputin inte alls, de ljuddämpande dörrarna, som sjukhuset investerade i förra året har gjort nytta. Maria stannar för dörren med den vita glasrutan. På dörrskylten står det:
”Jan Kotlinsky, Överläkare”
”Slå dig ner” Överläkaren pekar med hela handen mot en besöksstol mittemot sitt skrivbord. Maria ställer sig mot ena väggen, just under synundersökningsbokstäverna.
Zygmunt läser ”A,O, E, U på den översta raden innan han sätter sig. Sitsens trä känns genom den ljusblå sjukhusklädseln. Jan Kotlinsky ler.
”Jag har just fått tillbaka din ansökan” säger han samtidigt som han lägger handen på en hög med papper till vänster om telefonen.
Zygmunts hjärta slår snabba slag och andhämtningen kommer stötvis. Han försöker undertrycka sin oro för att inte läkaren skall tro att han bryr sig om vad sjukhusstyrelsen har beslutat. Zygmunt tror han lyckas, mest genom att han tvångsmässigt håller ihop läpparna. Maria blinkar åt honom, som om hon redan vet utslaget.
”Och styrelsen verkar gå på våra rekommendationer” Jan Kotlinsky ser på Zygmunt under sina vita ögonbryn.
Zygmunts hjärta slutar slå. Ska han få komma ut?
”Men det kommer ta lite tid. Först kontrollerade frigångar, sedan utplacering i eget boende inom området. Till sist egen lägenhet i byn där Maria kommer att hälsa på dig varje dag.”
Helvete, det kommer ta tid!
”Ett år för varje åtgärd, så om inget går fel så är du rehabiliterad och ute inom tre år” Överläkaren och sjuksystern ser på varandra. Inväntar hans reaktion.
Zygmunt reser sig och tar Överläkarens hand i sina bägge, skakar den, viskar något ohörbart och lyckas pressa fram en tår av spelad lycka.
Måste få det att gå snabbare.
Inspirerad av skrivövning om "Experiment"
4 kommentarer:
Fängslande. Får kalla kårar av miljön.
Ett litet förslag för få det mer opersonligt, kallt och löpandebandkänsla på besöket...
Sitsens trä känns genom den ljusblå sjukhusklädseln. Jan Kotlinsky ler.
Sitsen trä känns fortfarande varm genom den ljusblå sjukhusklädseln från besöket innan....
Bara ett förslag...men det är väl det detta forum är till för. Jag hoppas att vi alla vågar ge konstruktiv kritik, därför jag börja skriva här. Inte för att bli strykt medhårs hela tiden ;). Som sagt det är bara ett förslag.
Ha en skön dag allesammans. Puffar på planet upp till Kiruna.
Hej! Gillar texten,du förmedlar miljön bra t.ex. (för att peka på specifika saker):
"På vintern måste de ha yllekläder även inomhus." Du målar upp en miljö som förstärker känslan av platsen och de känslor som säkert spelar inom de intagna.
"de ljuddämpande dörrarna, som sjukhuset investerade i förra året har gjort nytta." snyggt förmedlat att han varit där under lång tid.
Saker jag stannar upp vid:
"Tegelväggarnas kyla känns i huden" personligen skulle 'betongvägg' ge mig känslan av kyla bättre.
"Han försöker undertrycka sin oro för att inte läkaren skall tro att han bryr sig om vad sjukhusstyrelsen har beslutat. Zygmunt tror han lyckas, mest genom att han tvångsmässigt håller ihop läpparna" Den här passagen tycker jag blir mer förklarande än gestaltande - jag tror du skulle kunna få till den utan att "förklara" vad han gör (försöker undertrycka sin oro; tror han lyckas -, genom att han...)
Det från mig.
Gillar verkligen "tankarna i bakgrunden" som visar på en stor story bakom denna scen. Gillar särskilt slut-tanken "måste få det att gå snabbare" av någon anledning.
Ha det gott.
Jag tycker om.
Men håller med Feffe faktiskt.
Sen skriver du på ett för mig väldigt bra sätt. Men ibland skulle jag vilja se att du saktade ner lite. Stannade upp bara någonstans skulle räcka.
Jag behöver andas i dina texter ibland.
Bra som vanligt
Har tyvärr glömt vem Zygmunt är och varför han befinner sig på rättspsyk eller motsvarande. Snart får du lov att skapa ett index! Bra berättat.
Skicka en kommentar