I natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde bilder ur mitt liv fram. Jag såg på varje bild två fotspår i sanden, ett par var mina och det andra paret var Guds.
När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på fotspåren. Jag upptäckte då att många gånger under mitt liv fanns det endast ett par fotspår. Jag såg också att detta var under de mest ensamma och svåra stunderna i mitt liv.
Detta bekymrade mig mycket och jag frågade Gud om detta
"Gud, du sa när jag en gång bestämde mig för att följa dig, att du skulle gå med mig hela vägen, men jag ser att under de svårast stunderna i mit liv finns det bara ett par fotspår...... Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig mest"
Gud svarade:
"Mitt barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig. Under tider av svårigheter och prövningar när du bara kan se ett par fotspår, då bar jag dig."
av Margaret Fishback-Powers
5 kommentarer:
I sanning en vacker tanke. Tänk om människan kunde vara lika generös mot varandra.
Oj! Mitt hår reste sig...
Vilken grymt stark text.
Vackert. Och jag tror faktiskt att det finns människor som kan vara så generösa. Ja, personligen tror jag faktiskt mer på sådana människor än på en Gud.
Margaret Fishback-Powers.
Bra text är det en kompis eller en text du hittat?
Jättebra text
Förlåt Gud men jag tror dig inte. Jag heter Kalle Cyniker.
Skicka en kommentar