Kriminalassistent Therese Karlsson sitter vid sitt arbetsbord. Framför hennes ligger rättsläkarens rapport från obduktionen på motorcykelhuliganen. Hon försöker jämföra den med rapporter om lastbilschauffören Mandini.
Bokstäverna i rapporterna flyter ihop. Therese trycker fingerspetsarna mot tinningen. Illamåendet bubblar upp och ner i halsen. Att slänga tvål och vatten i ansiktet hade inte hjälpt.
Så mycket vin blev det väl ändå inte igår, tänker Therese och funderar på om illamåendet kan beror på mateN.
Bortifrån korridoren hörs kollegornas glada hälsningar när polischefen anländer.
Som vanligt hasplar han ur sig något nedvärderande skämt. Om invandrare, om bögar, om judar, om kvinnor eller vilken annan minoritet som helst. Therese hör inte poängen, men kollegorna skrattar inställsamt.
Polischefens steg närmar sig dörren till hennes och Carlos lilla kyffe.
Fan, orkar inte med honom idag.
Men handflatorna klappar hon sig lätt på kinderna och önskar att Carlos inte haft sin lediga dag, eller att hon stannat hemma och sjukskrivit sig. Hon vill inte möta chefens sliskiga smilande och genomträngande blickar. Inte idag, inte just nu, inte själv.
Ett par runda prinskorvsfingrar sticks in i dörrglipan. Gångjärnen gnisslar och Polischef Edvard Perssons trycker in sitt rödmosiga runda nylle. Therese borde varit förberedd, med rynkar ändå på näsan när rummet fylls av Old Spice doften som nästan får henne nästan att kräkas över skrivbordet.
.
”Hur går utredningen?” Polischefen säger varken god morgon eller hej.
”Vi har inte kommit så långt” svarar Therese undflyktigt, ”men vi tror att dödsfallen har en koppling”
”Sätt ihop något vettigt. Jag skall ha en presskonferens om en timme.”
Chefen inväntar inte Therese´s kommentar utan skjuter igen dörren. Therese sitter mållös. Trynet kommer dock tillbaka lika snabbt i dörröppningen.
”Fan vad du ser ut förresten. Är du gravid eller?”
Leende åt sin roliga kommentar drämmer han igen dörren efter sig igen. .
Ett blixtnedslag går genom Therese. Från hårfästet ner till tårna.
Så kan det väl inte vara! Det var ju bra bara en gång!
6 kommentarer:
Knepigt klimat att arbeta i...
Både bra och spännande text som jag gärna läser vidare på.
Det händer mycket i dina berättelser ;) Många trådar att hålla reda på :) jag måste tänka till ibland för att komma ihåg sammanhanget (inte kritik). Bra text.
Haha bra twist på slutet...
Bra berättat som vanligt.
Tack för era kommentarer.
Y: Jag fattar att det inte är lätt att hänga med. Texterna kommer här i den takt jag skriver dem, inte i den ordning de kommer vara i den slutgiltiga berättelse.
Ambitiös av dig att vilja hänga med.
Äh, jag vet. Överambitiöst antagligen :( Men jag blir lätt sådan, tar människor som hamnar i min väg och det de gör på allvar. Och du bad mig ju läsa... ;)
Skicka en kommentar