Fotorafiet

Lite svag i konturerna,
med skrapade kanter
och med skärpan ställd mot bakgrunden.
Bilden kunde tolkas som hans innersta väsen.

Men ögonen,
det enda som växte ut mot betraktaren,
fångade mig,
alltid
fick det dåliga samvetet att emanera från skuggan bakom hjärtats klaffar,
gjorde mig fortfarande svag i knäna.

Och bakom honom,
på väggen.
Hockeymasken, handskarna och motorsågen.
Upphängda som troféer.

Förstod aldrig varför jag tog på mig allt
Hur kunde jag bestraffas, när han gick fri ?
Kunde aldrig förstå att mannen på bilden var jag.