Herren skapade världen på sex dagar, på den sjunde dagen vilade han och skådade sitt verk. Undra om var nöjd. Kanske nöjdare då, dag sju, än vad han är idag, dag enmiljardfyrtiomiljonertrehundrasjuttiofyra.
Nästan alla religioner har en egen historia om hur just deras värld blev till. Hur den riktiga verkligheten skall vara. Hur man skall leva ihop med andra människor. Vilken gud som skall tillbes. Men viktigast i alla religioner är: Vad händer efter detta livet. Vad som sker i dödsriket. För detta liv vi lever nu kan väl inte vara allt? Vilket slöseri i så fall.
Evolutionsteorin har en helt annan skapelseberättelse. Man förstår varför religionerna är rädda för den, varför människor inte vill inse hur det egentligen är.
Allt kan väl inte vara skapat av en tillfällighet. Vad har vi då för syfte i denna verklighet? Varför finns vi? Varför finns livet? Stora frågor utan svar.
Sedan, ju mer man läser om qvant-fysik, universum, the big bang, hur liv uppstod och dagligen uppstår, ju religiösare blir man.
Allt detta måste vara skapat med ett syfte. Frågan är bara vilket?
4 kommentarer:
Jag känner precis tvärtom. Ju mer jag får veta om universum desto mer säker blir jag att allt är en fantastisk tillfällighet. Utan egentligt syfte.
Och så kan man ju påpeka: Religioner som hävdar att det bara finns en gud, deras, faller ju på eget grepp, eller hur?
Stora frågor utan svar. Som du skriver själv.
Måste det? Kanske är "syftet" bara en mänsklig idé? I litteraturen ser man otaliga försökt att dämpa rädslan för ändligheten på de mest fantasifulla sätt. Men hoppet står väl till vårt begränsade intellekt, vi begriper inte allt.
Jag väljer att inte söka något syfte, bara njuta av att det är, det som faktiskt är.
Skicka en kommentar