Värmen från elementet gjorde att gardinerna svajade. I fönsterbrädet stod en tom kruka, jämte låg ett visset löv från en bortplockad krukväxt. Göran satt vid köksbordet och tittade på henne när hon åt. Flätorna var liksom glada, ögonen såg ut som de glömt gårdagen, händerna slevade in risgrynsgröt.
Göran kändes sig overklig, motstridig, men utan ånger. Hur mycket han än intalade sig att det han gjort var fel, till och med olagligt, kände han snarare en märklig form av tillfredsställelse. Han tittade på barnet. Följde näsryggen mot ögonen, de ömtåliga ögonfransar, luggen halvvägs ner i pannan, slät hud i hela ansiktet. Inga synliga men.
Han undrade när han skulle slå henne igen.
10 kommentarer:
Ursh och fy fan vad vidrigt mår illa,. gillar inte Känsla du förmedlade, det säger mig att texten är bra även om innehållet verkligen var vidrigt
Ja, hemskt...men bra skrivet..;-)
Usch vad obehagligt men skrivet så det berör.
usch fy fan.
Bra jobbig text.
Tyckte om den med shackspelet också.
BRA du skriver igen saknad
Otäckt, ännu otäckare med den skickliga vardagsinramningen av stillhet.
Usch, usch. Sanning för så många. Bra berättat.
Hittar ingen ingång i "tillfredsställelsen". Intressant och lite otäckt.
Obehaglig text.
Ursäkta att jag skrivit samma rubrik som du på Skrivpuff, det var verkligen inte meningen - bara bråttom.
Ja, usch för detta! Men bra skrivet.
Jag vet. En jobbigt text att t.o.m. skriva. Som jag skrev på ett annat ställe. Hur beskriver man en känsla man aldrig haft.
det var min övning för dagen.
Skicka en kommentar