Livet är en kamp, tänkte Rutger.
Dotterdottern flyttade en pjäs och sa schack med en röst som hördes över hela lokalen. Log gjorde hon också. Den lilla flicksnärtan.
Rutger funderade inte ens på ett motdrag. Vill inte ens komma undan med kungen.
Var detta målet? Att hamna här?
Schack, sa flickan igen. Studsade i stolen, klappade händerna. Naglarna var smutsiga och hon hade ett skrubbsår på ena knäet. Precis som det skall vara på sommaren.
I fönstret surrade en fluga. Någon slamrade med en kaffekopp. TVn stod på i allrummet för att föreståndarinnan tyckte det skulle verka hemtrevligt.
Syster Karin skramlade med pillerburken.
Då var det dags för dagens dos, sa hon och klappade flickan på huvudet.
Morfar behöver nog vila nu.
Barnbarnet verkade besviket. Innan Rutger hunnit protestera rullade hjulen mot hans rum.
4 kommentarer:
Fint! Det psykologiska dramat som smälter in i handlingen och spelet.
Håller med saqer verbatim.
Ja jättefint, såg alltihop framför mig.
Denna gillade jag verkligen! Känner med både morfar och tjejen! Bra skildring av den unga och den gamla och jag känner en uns av missnöjde/vantrivsel.
Skicka en kommentar