Har jag försummat något? Har jag missat några möjligheter? Skulle mitt liv kunna var annorlunda? Frågor som dyker upp när jag försöker flödesskriva till dagens ord.
Den viktigaste att inte försumma är mig själv. Att vårda mig, att se till att jag har det bra. Att få utlopp för min kreativitet. Få känna mig behövd. Hur gör jag det?
Tränar väl en del. Tänker på vad jag äter. Har ett intressant arbete. Visslar oftast när jag går till jobbet, men på sistone har jag också börjat vissla när jag går där ifrån. Skrivandet! Är något som jag märkt att jag inte heller vill försumma.
Sedan kommer relationer. De är inte heller bra att försumma. Hur gör jag här? Tyvärr är det väl så att de inte vårdas i den omfattning de borde. Relationen med min livskamrat, relationen med mina barn, relationen med mina föräldrar, att umgås med mina vänner. Hur gör man för att dessa inte skall försummas?
Mycket frågor idag, men jag skriver det som först poppar upp. Känner inte att jag har något direkt lösning. Tror att mycket av de saker jag försummar kan bli bättre genom att jag stärker mig själv. Fast det gäller ju bara till en viss omfattning. Eller handlar det om att man, genom att stärka andra, samtidigt stärker sig själv. Genom att vara mer utåtriktad, ge beröm, höra av sig, ge kroppskontakt, också få tillbaka med samma mynt från sin omgivning?
I så fall måste jag stoppa försummandet av min livskamrat genom att vissa mer kärlek. Hur gör man det?
11 kommentarer:
många frågor, lite svar.
ibland vet man vad man borde, men inte riktigt hur...ständigt dilemma.
Jag tycker att din flödestext är riktigt bra och att du får fram komplexiteten i den balansgång det är att varken försumma andra eller sig själv. Du lyfter fram de stora, svårbesvarade frågorna - som det egentligen inte finns något svar på. I alla fall inte rätt eller fel.
Överraska, älska, omtänksamhet, beröring. Att inte försumma sin partner är nog en av alla hemligheter hur man håller en relation vid liv. Lycka till, det behöver vi alla!
Feffe har nyckeln tycker jag att det låter som. De par som splittras gör ofta det pga att den andre slutat röra vid och prata med partnern, allting i livet bara går runt, runt i samma gamla spår.
Just nu är jag ingen bra partner eftersom jag prioriterar filmmanuset som måste vara klart om två veckor, puh...men min kille förstår och vi ger varandra små smekningar i förbifarten. Det är det som är kittet i kärlek.
Viktiga frågor. Svåra svar.
Man kan nog aldrig visa för lite kärlek.
Tack för era kommentarer. Svår fråga det här, som man behöver jobba med hela tiden.
Svårt att få sig själv, vardag, relationer och alltet att gå ihop. Mitt bästa svar är att inte tänka alldeles för mycket - annars rusar tiden och kvar står vi.
Tror som du menar att för att kunna ta hand om andra måste man ta hand om sig själv.
Jag tycker om att läsa din text! Den var intressant och det var bra flyt i texten. Också intressant att du är så medveten om att inte försumma dig själv, ett plus o kanten! Jag däremot fick lära mig den hårda vägen genom att få en bil i arslet när jag körde (bilolycka) och därmed oförmögen till det mesta. Helt plötsligt. Och om jag försummar mig själv ens en timme, får jag sota för det meddetsamma. (vilket dock ändå fortsätter att pågå) Och tillbaka till dig, jag blir avundsjuk på människor som förstår så mkt och inte dömer sig själva- jag hade nog kunnat göra en punkt 100 lista på allt jag försummar!
Kärlek tycker jag att man visar genom att se, vara närvarande, lyssna, och med hjärtat vilja dela nuet och framtiden med!
Ja, visst är det lätt att försumma. Sig själv, sin partner, sina vänner, sina föräldrar, barn. Det ständiga dåliga samvetet. Men vi är inte mer än människor. Huvudsaken är att vi försöker!
Skicka en kommentar