Orsaken till att jag får uppleva det här ögonblicket är att mina föräldrar träffades. Att de älskar varandra. Att de älskade med varandra.
Orsaken till att de älskar varandra och vill leva ihop är att de delar samma sorg. Delar en erfarenhet som ingen annan kan dela med dem.
Orsaken till att de delar en sorg, en erfarenhet, är att de träffades på en plats de bägge längtat till. Sparat till. Rest till. Sett fram emot.
Orsaken till att de hamnade på samma plats vid samma tillfälle var att de letade. Letade efter sina familjer. Erfarenheten kom under letandet. Sorgen kom när familjemedlemmarna inte kunde hittas.
Orsaken till att familjerna, make, maka, barnen, försvunnit var en stor våg som brutit in över stranden. Vågen hade orsakats av ett vulkanutbrott långt ut i havet.
Orsaken till att jag finns är att sex personer har upphört existera.
Det måste finnas en annan orsak, ett annat syfte, en annan mening !!
Äntligen, jag lyfts från den kalla metallen där jag legat och skrikit. Jag känner igen händernas värme. De var de som hjälpte mig ut. "3680 gram" säger rösten som tillhör händerna. Jag känner ett varmt, tjockt tyg viras runt min kropp. Jag läggs till rätta hos min mor. Jag känner igen rytmen av hennes hjärtslag. Min mun trutar efter hennes bröstvårta. Hungrig. Över det andra bröstet ser jag ett skäggigt ansikte som jag inte sett förut, men rösten känner jag igen.
Gott med mat, man får så mycket konstiga tankar när man är hungrig.
7 kommentarer:
Bra text. Ja, så är det med orsak och verkan, du fick fram det så fint.Det kunde ha blivit en sorgsen berättelse men du lyfte av det sentimentala med sista meningen så det blev livsbejakande till slut.
Jag blev berörd.
Jättefint skildrat om orsak och verkan.
väldigt intressant tolkning av "orsak". :)
Bra! Kul slutmening!
jag blev mycket berörd och ser flaschar av thailandkatastrofen
Intressant vinkling att berätta ur den lilla bebisens perspektiv. Synd att den nyfödda varelsen redan börjat fundera på vad meningen med hans liv är. Är rädd att den lilla stackaren kommer att fastna i detta destruktiva tänkande.
Men visst är det intressant att i backspegeln se de mönster som livet faktiskt har skapat. Ibland kan man tro att vissa öden är förutbestämda...
Skicka en kommentar