Vad är det med
gamla fotoalbum egentligen?
Det torra pappret,
prasslet från genomskinnliga skyddsblad eller den lilla texten under varje
bild. Tycker det säger mer om fotografen än om själva bilden. Kort på rad i
färg och svartvitt som ger en förnimmelse av ångest och svarta livremmar. Sida
upp och sida ner.
Ta till exempel
fotografiet på morfar och Rex. I sin ungdom gick mormor ut fotohögskolan med
toppbetyg. Kunde allt om komposition, kontrast och färgskala. Efter bröllopet fick hon
nöja sig med en begagnad Instamatic.
”I Tv soffan en
vanlig lördag”. Som om han någonsin rörde sig därifrån. Taget i perfekt vinkel
så spritflaskan på bordet inte syns och med en kärvänligt arm runt Rex. En
perfekt illusion till eftervärlden.
Varje jul vi kom
på besök skröt han om SM-guldet och Guldbollen från -64a. Jag minns mest stanken
av svettiga skjortor, fuktig hundpäls och mormors kuvade ögon.
Det måste varit
paus i Tipsextra. Pang-pang filmer kom på andra plats i morfars tittartopp.
Jag kan
fortfarande känna Rex tänder runt min vad.
”Va inte sån
kärring” ropade morfar medan min mor baxade in mig i bilen till sjukhuset. Vi hälsade
aldrig på fler jular, vad jag minns. Ärren finns kvar.
8 kommentarer:
Otäck text.
Oj! Väldigt oväntat slut. Bra skrivet
Bra. Särskilt svarta livremmar.
Otäck gubbe.
Förstår att hon hängde sig. Är det ordet "kärring" som var svordomen :)?
Nja, får väl erkänna att jag fuskar lite med "puffarna" ibland. När jag väl börjat vill texten åt ett annat håll än vad det var tänkt från början.
Underbart komponerat. Fast mormors öde blev väl drastiskt.
Bra skrivet!
Skicka en kommentar