Fotominnen

Vad är det med gamla fotoalbum egentligen?

Det torra pappret, prasslet från genomskinnliga skyddsblad eller den lilla texten under varje bild. Tycker det säger mer om fotografen än om själva bilden. Kort på rad i färg och svartvitt som ger en förnimmelse av ångest och svarta livremmar. Sida upp och sida ner.

Ta till exempel fotografiet på morfar och Rex. I sin ungdom gick mormor ut fotohögskolan med toppbetyg. Kunde allt om komposition,  kontrast och färgskala. Efter bröllopet fick hon nöja sig med en begagnad Instamatic.

”I Tv soffan en vanlig lördag”. Som om han någonsin rörde sig därifrån. Taget i perfekt vinkel så spritflaskan på bordet inte syns och med en kärvänligt arm runt Rex. En perfekt illusion till eftervärlden.

Varje jul vi kom på besök skröt han om SM-guldet och Guldbollen från -64a. Jag minns mest stanken av svettiga skjortor, fuktig hundpäls och mormors kuvade ögon.

Det måste varit paus i Tipsextra. Pang-pang filmer kom på andra plats i morfars tittartopp.

Jag kan fortfarande känna Rex tänder runt min vad.

”Va inte sån kärring” ropade morfar medan min mor baxade in mig i bilen till sjukhuset. Vi hälsade aldrig på fler jular, vad jag minns. Ärren finns kvar.

Tror bilden är tagen samma höst som mormor hängde sig i köket.