Förtal

Ett bakljus på en bil lyste rött. Det hindrade inte mig.
Jag bromsade för en svart katt, utan att ens spotta tre gånger.
Cykelhjulen rullade ner för Johanneberg.
Nattens vindar lindade mitt hår, som topparna vore insnärjda i dina fingrar.
Det fick inte vara försent.

I slutet av backen steg jag av i farten.
Släppte styret med framhjulet halvvägs ner i diket.
Cykeln vinglade till som en skadeskjuten kråka.
Jag kraxade över vägen. Bort mot busshållplatsen.
Min röst bar inte ända bort till din ryggtavla.
"Vänta!" skrek jag igen.

Kön med påstigande ringlade sig långsamt framåt.
Bussen svalde en passagerare i taget. 
Dina glittrande jeans skulle snart försvinna in i öppningens svarta hål.
Jag skulle inte hinna över för att säga dig allt.
Aldrig mer få se djupet i dina ögon eller känna dina fingerspetsar över min näsrygg.
Jag skulle aldrig hinna säga att det inte var sant, det som de sagt.

Jag älskade dig.
Allt annat var förtal.