Jag gillade aldrig onsdagarna hemma hos farmor. Tiden masade sig fram, uppmätt av hennes kusligt tickande pendyl. Doften av kokkaffe låg som en blöt yllefilt över köket, en doft som än idag kan ge mig kvävningskänslor.
Farmor skulle pyssla om mig vad det sagt, men hon hade aldrig tid med mig. Hennes korsord, hennes frågor, allt var bara på hennes villkor. Hade jag otur och inte kunde svara henne under en viss, av henne själv, utmätt tid, skickade hon mig till skamvrån.
Där i skamvrån, bakom en löst sittande del av tapeten ristade jag in ännu ett streck, mitt bevis på farmors egocentrerade natur.
Varför just onsdagarna?
Jag krängde ofta frågan fram och tillbaks för mig själv - vad eller vem hade kommit först; farmor eller "ondsdagarna"?
9 kommentarer:
Tiden masade sig fram, uppmätt av hennes kusligt tickande pendyl.
Doften av kokkaffe låg som en blöt yllefilt över köket, en doft som än idag kan ge mig kvävningskänslor.
Farmor skulle pyssla om mig vad det sagt, men hon hade aldrig inte tid med mig.
Hennes korsord, hennes frågor allt var bara på hennes villkor.
Hade jag otur och inte kunde svara henne under en viss, av henne själv, utmätt tid, skickade hon mig till skamvrån.
Där i skamvrån, bakom en löst sittande del av tapeten ristade jag in ännu ett streck, mitt bevis på farmors egocentrerade natur.
Varför just onsdagarna...?
Jag krängde ofta frågan fram och tillbaks för mig själv - vad eller vem hade kommit först; farmor eller "ondsdagarna"?
Denna gången blev texten djup.
Ingen rolig relation "jag" har med min farmor.
Gillade Saqers sista mening!
Skicka en kommentar